Det spanska jul- och nyårsfirandet

Jul- och nyårsfirandet blir alltmer internationellt – julgran, jultomte, julmat och julpynt – mycket är gemensamt i många länder, i alla fall i Västvärlden. Det finns dock fortfarande vissa seder som är karaktäristiska för varje land, så också i Spanien.

Vi här på costadelsol.st berättar lite om de spanska sederna.

I Spanien börjar julpyntandet och julhandeln redan i början av december, men det är dragningen i jullotteriet, det som alla kallar för ”El Gordo”, som betraktas som startskottet för julen. Hoppet om att bli miljonär gör att summan som spanjorerna satsar i det här lotteriet ökar nästan varje år. I år räknar man med att omsättningen ökade något igen efter ett par år med minskning i krisens spår. Förra året köpte varje spanjor, ung som gammal, i genomsnitt lotter och lottandelar för 50 euro.

Det är också en tradition att köpa lotter och dela upp dem i andelar inom familjen eller mellan arbetskamrater – det är även vanligt att barägare låter stamkunder köpa in sig i andelar av ett nummer. Det är ett sätt att dela på turen, om man vinner förstås, och även ett sätt att få ned kostnaden. Lotterna är nämligen inte billiga – en tiondels lott, som är det normala att köpa, kostar 20 euro.

Den 22 december är det alltså dragning. Den börjar redan på morgonen och håller på några timmar. Över hela Spanien står TV:n eller radion på. I varje hem, kafeteria och bar är det samma bild i tv-rutan: den mycket speciella dragningen. Det är barn från skolan San Ildefonso i Madrid, som från början var för föräldralösa barn. som drar och ”sjunger” lottnumren och vinsterna. Speciellt är även att vinsterna dras, vilket innebär att man aldrig vet när högsta vinsten kommer. Det blir alltid stor uppståndelse när den har dragits och beloppet sjungits ut.Massmedia är sedan blixtnabbt ut för att söka upp den försäljningslokal där storvinsten sålts. Det brukar samlas massor av folk, champagnekorkarna flyger och ryktet går genast om vem eller vilka som har köpt vinstnumret.

Den som inte vinner något i jullotteriet har en möjlighet till på trettondagsafton. Då är det dragning i årets näst populäraste lotteri – det som kallas ”El Niño”.

Julafton är den traditionella familjedagen. Då samlas släkten vid niotiden på kvällen och äter gott och trivs. Man äter i lugn och ro och bryter inte upp förrän det närmar sig midnatt, då det är dags för midnattsmässa.Nu är de inte alla som går i kyrkan, utan det är mer än en som väljer att i glada vänners lag besöka någon bar. Nattlivet blir ganska hektiskt framåt småtimmarna när även de som varit i midnattsmässan strömmar till.

I det traditionella julfirandet i Spanien kommer inte jultomten med några julklappar på julafton. Det är i stället ”Los Reyes Magos”, de tre vise männen, som kommer med presenter på trettondagsafton, på samma sätt som de kom med guld, rökelse och myrra till Jesusbarnet i stallet i Betlehem. Dagarna innan kan barnen gå med sina önskelistor och lägga dem i en stor säck eller brevlåda på stora torget, så att ”Los Reyes” vet vad barnen vill ha när de åker runt och ”delar ut” presenterna. På senare år har dock allt fler spanjorer börjat ändra vanor och låter ”Papá Noel”, jultomten, komma med presenter på julafton. Det är framför allt barnfamiljer som tycker lite synd om barnen och vill ge dem presenterna när jullovet börjar och inte precis innan skolan börjar igen. Många väljer även kompromissen att dela upp presenterna mellan de två dagarna.

På trettondagsafton kommer så de tre vise männen till alla spanska städer och åker i kortege genom staden och kastar ut godis till alla barn, och även en och annan godissugen vuxen. De tre vise männen ”besöker” sedan alla hem under natten och lämnar presenterna. Dagen efter, på trettondagen, ser man många barn som är ute och leker med sina nya leksaker. Familjerna samlas och äter bakverket ”Roscón de Reyes” som innehåller en liten inbakad present.

Nyårsafton firas också lite annorlunda i Spanien. Det är ingen familjedag, utan man umgås mer med vänner och bekanta ute på gator, torg, stränder och så vidare. Typiska är även de nyårsbaler, ”cotillón”, som hotell, restauranger och diskotek organiserar. Den viktigaste tidpunkten är givetvis tolvslaget. Då samlas man gärna på torget och inväntar de tolv klockslagen. Det speciella i Spanien är att man har laddat upp med tolv vinddruvor som man äter under tolvslaget, en vinddruva för varje klockslag. Det betyder tur inför det nya året att hinna äta upp alla vinddruvor och är därför en tradition som nästan alla följer. Sedan skålar man i cava, den spanska varianten av champagne.

Det populäraste stället att fira tolvslaget är på torget Puerta del Sol i Madrid och lyssna till slagen från klockan på rådhuset. Tolvslaget sänds alltid direkt i TV därifrån, på samma sätt som man i Sverige sänder från Skansen. Madrids kommun bjuder alla tusentals som samlas på torget på vinddruvor och cava.

Den spanska julmaten är inte så speciell som i de nordiska länderna. Man äter vanligtvis skaldjur som förrätt och någon fiskrätt som varmrätt, till exempel havsbraxen eller kummel. Om man väljer kött så är fylld kalkon eller lamm vanligast.

Då är julgodiset mer typiskt. Man äter framför allt ”turrón” – nougat som kan vara hård eller mjuk och innehålla honung, nötter, choklad med mera. Den traditionella är den hårda, och den äter man under hela julen, både som efterrätt och som en kaka till kaffet. Det finns många andra speciella julsötsaker, ofta formade som tomtar eller andra julsymboler, och det bjuder man alltid på när man får besök.I butikerna börjar man bulla upp med julgodis redan i början av december och det brukar vara många hyllmeter. Det är även vanligt att se brickor med godis framlagda i olika affärer som man bjuder kunderna på, ibland ihop med ett glas anisett eller brandy.

I Spanien julpyntar man inte så mycket som i Sverige, även om det har blivit vanligare på senare år. En krubba ska däremot alla spanska hem med självaktning ha – gärna utsmyckade på ett för familjen speciellt sätt. Det är många som lägger ned många timmar på att bygga sin krubba.Julgran har aldrig hört den spanska julen till, men den traditionen har också vunnit insteg på senare år. Det finns en officiell ”kommunal” krubba i varje by och stad, och här talar vi om riktigt stora och imponerande byggen på många kvadratmeter. Många butiker har en krubba i skyltfönstret och deltar i en omröstning om stadens finaste krubba – en titel som vinnaren bär med mycket stor stolthet.

Det brukar även sättas upp en liten teaterpjäs kring Jesu födelse i varje samhälle, där något nyfött spädbarn på några månader får huvudrollen som Jesusbarnet.